linakallgren.blogg.se

Jag tänkte dela med mig om en livshändelse som fick upp allas ögon i min närhet och fick oss tänka  till rejält.

 

I min förra blogg tog jag aldrig riktigt upp detta då jag inte tyckte det var passande för tiden och för det främst av allt var jobbigt..

Jag kan börja såhär att jag har alltid varit en utåtriktad person som tagit plats och utrymme , ett energiknippe utan dess like och har aldrig brytt mig om jag trampat någon på tårna , jag är en person som man antigen älskar eller hatar för så är det.. jag har genom tiderna skaffat mig ovänner och riktiga vänner som består, även vänner som kommit och gått.

Det är inget jag tycker är roligt men att jag är en såkallad färgstark person är min identitet, att sen bli uppfostad att ärlighet varar längst etc hör till och jag är stolt över att jag är ärlig för i dagens samhälle är det inte många som pallar av det , visst kan jag dra vita lögner ibland men det är inte för att såra någon. jag har varit duktig på att sätta mig själv först och varit ego och envis och velat haft min vilja igenom. och att vara känslig och visa vad man tycker var aldrig riktigt min grej , jag slöt mig gärna inom mig och det var bara min familj jag pratade med om det var något allvarligt.

 

Men sedan hände något som drabbade hela min familj , Det var i oktober 2009 och jag åkte hem till min mamma och pappa för jag hade en dålig känsla mamma hade nyligen opererat bort en knöl på sin hals och jag visste hn var hos läkaren och skulle å testresultaten, jag satt vid köksbordet och väntade och var helt själv, tillslut kom mamma hem och jag ställde mig upp och bara tittade på henne och jag ser i hennes ögon att något är det och till slut brister det för oss båda och kramar om varandra och mamma säger snyftandes jag har cancer, den dagen fick min mamma diagnosen cancer (Lymfom) en cancer som sitter oftast i halsen och är oftast "god" chanserna för överlevnad och "tillfrisknande" är stora, MEN när i fick höra det och inte visste något alls förutom att det enda orden som ekade i våra huvuden var att mamma har cancer, och av den tidigare erfarenhet vi har av cancer så var cancer absolut inte något som bådade gott så säga.

Vår värld rasade samman och där stod vi , 4 individer en med cancer och från den dagen då jag satt där vid köksbordet och alla tankar hann rusa igenom mitt huvud och till den dagen då min mamma gjorde sin sista strålning och fick sedan POSITIVT på sina tester att cancer var borta så har vi som familj tillsammans gått igenom så mycket tillsammans och sett på saker på helt andra vis än vad man kanske skulle.

 

Tankarna att förlora min mamma och se henne så dålig för det var så mycket under den  korta tid och allt hände så snabbt, på 4 månader hade mamma övervunnit cancer och varit så stark för alla oss, att se henne så stark är en stor insperation för mig och jag kan helt ärligt skriva det här till er att den livshändelsen har fått mig till en annan människa.

 

Jag tar ingen skit längre , jag struntar i om saker och ting inte blir som jag vill , jag värderar de personer som får mig och må bra och ger mig positiv energi, jag vänder handen åt allt skit som får mig må dåligt och jag framför allt KÄMPAR att ge upp sina drömmar sina mål finns inte.

 

Jag möter mycket människor i mitt liv och jag kan aldrig sluta förvånas hur folk kan bete sig för i min värld finns det inte att kunna bete sig på vissa sätt , dels p.g.a min uppfostran hur man ska vara och denna livshändelse. Jag skulle ljuga om jag sa jag mår bra som människa men jag kan säga att jag är stolt över mig själv och den jag är och vart jag är i livet.

Att sedan folk gör som dom gör kan få mig må dåligt för då kan jag börja tvivla på mig själv som människa men innerst inne vet jag att jag är en bra människa och jag vet att snesteg görs men självklart lär man sig och ångrar sig av dom , men det som sårar mig mest är människor som inte kan förlåta eller ha överseende med saker och ting. att de har så svårt svälja sin stolthet och erkänna ok det var mitt fel etc.

 

Att sedan utesluta människor och börja bete sig annorlunda utan anledning och utan att ge dem en förklaring är också något jag inte förstår mig på , det är allt för mycket folk som gör så och det mina vänner gör folk ledsna och framför allt förvirrade.

 

Mycket text och tankar men jag kände jag lära skriva av mig såhär i början, och jag avslutar med...

Alla i min närhet och som står mig nära ni är fantastiska och guldvärda och som fanns  där under denna tid speciellt.

 

och sen min familj och älskade mor, Jag älskar er!! ni är bäst!!